Jag är solidaritetsfokuserad. Jag växte upp i södra Afrika och sedan dess står alltid frågan om Syd överst på min politiska agenda.
Jag är prestationsorienterad. Jag gör sådant jag är bra på. Det jag är dålig på gör någon annan bättre.
Jag är snabb. Ibland behöver jag någon som bromsar mig. Men jag får sjukt mycket gjort.
Jag är en läsare. Och skrivare. Jag kommer inte ihåg hur det var innan jag kunde läsa och skriva. Men jag minns det magiska ögonblicket när läsmysteriet öppnade sig. Under ett enormt svart matsalsbord i Dar Es Salaam.
Jag är relationsorienterad. Jag tror att vi är våra relationer. Därför mår vi som våra relationer mår. Det gäller att ta hand om dem.
Jag är en vandrare. Jag älskar skogen, havet, bergen.
Jag är en familjemänniska. Mina fyra små troll är meningen med livet. Glädje och smärta och villkorslös kärlek.
Jag är strukturerad. För att då går det fortare. Och jag får bättre koll. Jag gillar koll.
Jag är en romantiker. Det är en utmaning.
Jag är analytisk. Jag analyserar allt.
13 juni 2009 at 12:42
Jag är fyrbarnsmamma, uppväxt i 70-talets Sverige och östra Afrika i tron på solidaritet och en bättre värld. Nu bor jag i en fin förort till Stockholm och är inte lika säker längre …
Jag trodde jag skulle bli biståndsarbetare, bibliotekarie eller journalist. Jag blev marknadsstrateg, nu i kulturens tjänst. Tills vidare.
Jag har ett stort behov av att tro på en mening med mitt liv. Alltså försöker jag göra det meningsfullt. Och krisar när det känns meningslöst. Jag söker mig fram till en livsåskådning. Jag går. I skogen, helst. Eller i stan. Och vidare genom livet. Jag tror det är därför jag känner 40-årskrisen flåsa mig i nacken: hur går jag vidare?
15 september 2009 at 14:13
Det är många som börjar blogga runt 40-årskrisen har jag märkt. Mig själv inkluderad.
Hade inte bloggmöjligheterna funnits vad hade vi gjort då?
16 september 2009 at 10:44
Skrivit dagbok?