Precis så lycklig som jag trodde

Vill du bli lycklig? Här är receptet.

1. Gå upp klockan fem och cykla i en  ljummen efternatt i september till bussen. Tag tunnelbanan till Centralen.
2. Kliv på bokbloggbussen till Göteborg. Ta med en tidning, bokkassen och ett frukostpaket ombord.
3. Koppla upp dig, gör ett mässprogram och kolla vad som händer på bokmässan på twitter.
4. SMS:a alla dina vänner på plats om att du är på väg.
5. Anländ. Strunta i att det regnar och att alla lockar du omsorgsfullt kramade upp klockan halvfem på morgonen försvinner.
6. Gå in på mässan och ring någon du längtat efter och inte sett på länge. Krama henne.
7. Gå upp till Se Människan-scenen och hypnotiseras en stund av KG Hammars röst
8. Parkera dig en timme i Afrikamontern. Lyssna på Kopano Matlwa, Helon Habila och Chris Abani. (Fnissa åt Chris Abani)
9. Träffa en vän
10. Fika med dina pilgrimsvänner
11. Gå ner till det hysteriska mässgolvet och krama alla förläggare du ser.
12. Gör likadant med alla författare du ser (som du vill krama).
13. Tigg ett jättedyrt seminariekort av mässgeneralen. Glöm inte att tacka.
14. Gå på magiskt seminarium med spexige Ondjaki, sexige Gullander och fine Couto. (Alla pratar och skriver på portugisiska – så njut)
15. Prata med en vän. Krama två andra vänner.
16. Lyssna på Marika Griehsel.
17. Tjata lite med de trevliga människorna på Adlibris.
18. Hälsa på i Gothias supersnygga monter. Krama Emma.
19. Gå på ett till seminarium med Mia Couto. Krama en vän en gång till.
20. Fika i två timmar med de portugisiska ordkonstnärerna.
21. Åk hem, gör din dag odödlig på bloggen och pussa barn och make.
22. Sov.

Så här glad såg jag ut mellan sessionerna:

Kajsa tog bilden. Och bloggade snällt om mig.

Bokbussen

Jag är mamma till fyra barn. Jag erkänner, jag curlar dem rätt kraftigt. Alltså är jag inte bortskämd med omtänksamhet (jag tror ingen hinner skämma bort mig, jag hinner alltid tänka ut något först).

Så att bli vänligt bemött av lugna röster som förser mig med just det jag tycker mest om på morgonen; lugn och ro, kaffe, tidning, böcker, som Swebus bokbuss har gjort, det gör gott ända in i märgen.

Jag inser förstås att det är för att de tror att jag driver en bokblogg. Jag har ju skrivit en hel del om böcker, inte minst under året som förläggare.

Och, så hajar jag, det är ju så jag kan få den här bloggen att leva vidare: Som bokblogg. Jag gjorde den vilande eftersom den har varit så personlig och det inte känns helt okej att vara ute och träffa kunder som googlar mig och läser om alla diken jag hamnar i. (Livet handlar kanske inte om att komma upp på autostradan igen, det handlar om att vara bra på att ta sig fram i diket och trivas med det).

Men behövs en bokblogg till?

Ja, kanske. Om jag skriver om det som brukar kallas världslitteraturen.

Här sitter jag på bokbussen till Göteborg och tänker på världslitteraturen. (Det är också en bild av en 40-årig osminkad sömnbrist).